Såhär glad är jag just nu. Sitter och glor på ett worddokument och får ut typ ett ord i minuten. Målet är att skriva en reflektion på ett grupparbete vi gjort om ergomoni på arbetsmiljön. Så. Himla. Tråkigt.
Innan jag började med detta har jag läst ut min Kafka-bok och skrivit ner lite stödord inför samtalet på tisdag. När reflektionen är färdig (blir förmodligen färdig inom det närmsta decenniet) ska jag ändra mitt jazzsolo. Innan lovet fick vi feedback från Donna och från varandra på saker som kan göras bättre. Även saker som var bra, men dom struntar man såklart i. Oviktigt när du har saker som hela tiden kan förbättras.

Nåja, plikten kallar.