Detta inlägg är tillägnat min lillasyster som befinner sig på andra sidan klotet och som är nära en hjärtinfarkt för att hon inte vet vad jag har/har haft för mig den senaste tiden. Var så god, Elin.

Skolan och träningen tar upp nästan alla vaken tiden av dygnen. Det är jazzsolon och modernsolon som ska redovisas för lärare och klasskompisar, många sångtexter att lära sig, jag har en projektarbeteshandledare som är på mig heeela tiden, vi ska plugga in en hel engelsk pjäs utantill, nationellt muntligt tal som ska göras i svenska B, flera olika prov som ska skrivas bland annat ett i matte C om exakt en vecka och på torsdag ska vi sitta i 5 timmar och skriva en uppsats. Och. Lärarna pressar en som aldrig förr. Framförallt i dansämnena. UP WITH YOUR LEG, MARIA! BÄTTRE KAN DU, MARIA! HAR JAG SAGT ATT DU SKA GÖRA SÅ, MARIA? nej..? THEN DON'T DO IT!! HÅLL DIN RELEVÉ! (att man står på tå). Detta kan ske under 10 ynka minuter av en balettlektion. Och då sliter man redan röven av sig som den idiot man är.