Hallå på er!

Min måndag såg ut till att bli en riktig skitmåndag rent ut sagt. Sen ringde telefonen. Och i andra änden satt en av mina finaste barndomsvänner som jag inte sett på nästan fyra månader. En evighet alltså. Och vipps, så mådde Maria bra igen. Och efter att ha tagit på mig löparkläderna, stuckit ut och sprungit av mig all frustration i mörkret, kan jag nästan säga att jag är så gott som återställd. Eller ja, jag mår bra igen.