hemlängtan till tusen


Alltså. Snälla. Låt mig slippa åka ut till Tuna o sitta i 1 timme och 20 minuter och lyssna på Anders när han pratar om säkerheten i trafiken. Jag vill verkligen inte. Alltså. Verkligen inte. Jag orkar inte. Jag vill ju bara hem. Vara med min familj som jag saknar väldigt, väldigt mycket. Inte teorilektion. Familjemys. Framför handbollen. Jaa.
Önskar att min pappa kommer och hämtar mig ikväll. Risken är nog inte så stor tyvärr.. Men önska kan man ju alltid göra i alla fall..





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0