snart är jag i backen
Det är nästintill obeskrivligt hur mycket jag längtar till torsdag och sisådär vid åtta, nio-tiden på kvällen när vi (förmodligen) är påväg söderut.
I skolan känns det som om.. hur mycket jag än försöker så blir det aldrig riktigt bra. Eller ingen verkar bli helt nöjd. Lärarna har väl höjt ribban så pass mycket nu. Och visst är det bra, men ibland behöver man faktiskt få höra detdär ordet. Som får en att vilja kämpa vidare. Och det behöver jag nu nu nu. För jag ser bara mörker.
Eller något väldigt grått och dimmigt i alla fall.
Kommentarer
Trackback