Imorse vaknar jag av att jag inte vet vad klockan är och tror jag har försovit mig till uppdansningen. Mitt hjärta flög upp i halsen! När jag tillslut tittar på klockan ser jag att den bara är 06:11..
Morgonen fortsatte med att jag fick tvinga i mig gröten. Jag var alldeles för nervös för att äta..

Jaja. När jag väl kommer till skolan blir jag lite lugnare. De flesta i min grupp bar nämligen värsta masken så att man inte skulle tro att de var nervösa. Snacka om pokerface. Då ville ju jag inte verka alltför nervös så då blev jag lite coolare.
Uppdansningen gick till såhär att vi gick in på ett led, ställde oss i första position framför juryn som satt vid ett bord. Gjorde en plié och hälsade. Sedan gick alla till sin stång.
Vi körde igenom alla stångövningarna med små pauser då och då för att juryn skulle anteckna. Ibland bad de oss att upprepa övningen (och då har vi redan gjort den på höger/vänster sida) -.-
När stången var klar fick vi dricka lite och sedan var det bara att gå ut och ställa sig på golvet. Nästan direkt delade dom upp oss i 2 grupper på 3 i varje inför hoppen. Även där fick vi upprepa övningarna för att de skulle hinna titta på var och en.
När vi gjorde reverencen (tackat juryn och pianisten) kunde jag inte fatta att det verkligen var slut. Det som jag oroat mig för i flera månader var äntligen över.
Så nu känner jag mig väldigt tom.


reverence.