SJUKASTE DAGEN. Vet inte vart jag ska börja. Kom ju med i ett showcase som ska göras på Word of Dance här i New York i slutet av maj (galet stort). Haft en bra jazzklass (äntligen hittat en härlig jazzlärare som jag tycker om) och efter det en kaosad hiphopklass med söta Jared Jenkins.

 

 

Går den vanliga vägen till subwayen vid Times square, Elina stannar för att kolla något på mobilen. Vem ser jag gå förbi oss då? Yes, det är Zach Braff från SCRUBS. Hur ballt. Första riktiga kändisen (Nej, Farres Farres räknas inte längre) avcheckad. 

 

Åker hem med Elina, köper en lamb gyro från en vagn. När vi står och väntar rullar det upp en gubbe i rullstol framför oss och ber att vi ska köpa något till oss. Vi säger nej och fortsätter prata. Då hör vi hur han börjar prata aggressivare till oss och sen känner jag att han spottar på mitt ben. Vi väntar otåligt på våra jävla gyros medan gubbjäveln svär och hotar oss. Vi betalar snabbt men gubben i vagnen krånglar med växeln. Då spottar han en gång till (jag håller på att flippa sönder inombords) men denna gången ser en man detta och går fram och börjar skälla ut tiggaren i rullstol. Vi tackar den snälla mannen, jag ger årets mördarblick till tiggaren och vi går därifrån. Detta var det första riktigt obehagliga som hänt sen vi kom hit. Fy, ryser bara jag tänker på det. 

 

I alla fall. Går och handlar, springer upp och slänger in allt i kylskåpet och rusar tillbaka till skolan för en klass med Jermaine. Övergrym klass som alltid. Efteråt sitter jag kvar med honom och några andra dansare och snackar lite. När jag ska gå går jag fram till honom och frågar om det är möjligt att ha honom som mentor (övernervös). Han tvekar och svarar att han inte är det längre till elever. Just för att han ger så mycket kraft och ork till dem men sen att de inte orkar ge tillbaka efter ett tag. Jag säger "va, oh nej vad synd". Då säger han "MEN om du verkligen vill det och vill comit to it 100 % så kör vi". (Väldigt mycket mer invecklat än så här men ja, kör den superkorta verisionen.) Jag svarar att jag verkligen vill ha honom som mentor och han verkar nöja sig med det. SÅ NU HAR JAG EN MENTOR. Och en annan überbra grej med detta är ju att jag kommer vara hans enda. Vilket är asnice för då får jag extra mycket uppmärksamhet och käääärlek. 

 

SÅÅÅÅ GLAD SÅ ATT JAG INTE VET VART JAG SKA TA VÄGEN. Snackade med en tjej sen efteråt som gått professional semester men slutar nu och som skulle varit hans sista mentorselev (men sen kom jag in i bilden!!) och hon sa att man inte kunde få en bättre mentor än Jermaine. 

 

Vilken dag.