Jadå, trots ett smått katastrofalt genrep bara några timmar innan premiären satte vi allt på plats när det väl gällde!

Jag är så hög på livet just nu. När man kommit ut från scenen och in i logen för att byta kostym och man hinner känna efter lite minns man varför man stått ut dehär jobbiga veckorna. Och åren. Allt hårt slit vi lagt ner. Det är verkligen blod, svett och tårar. Alla blåslagna knän, sår vi skrapat upp, tånaglar som gått av, alla hundra liter ton svett vi svettas (gissa om det gått åt mycket deo) och alla tårar av trötthet, uppgivenhet och framförallt glädje vi fällt under alla dessa år. Nu minns jag. Den känslan som gör en hög på livet, känslan man får av att ta emot publikens jubel och bara att få göra det man verkligen älskar att göra. En helt ofattbar känsla. Ren lycka!

Appropå ingenting så länkar jag en länk till en av artiklarna som skrevs från presskonferensen igår. Gissa vem som kom med på bilden? Håhå, cool tjej.

http://www.skanskan.se/article/20120313/NOJE/703129822/1007/-/rockklassiker-bakom-dansteater